Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Ny studie visar på färre skov och behandlingsavbrott vid ms-behandling med Mavenclad

En ny registerstudie från MSBase visar att patienter med skovvis multipel skleros (RMS) som förskrivits Mavenclad (kladribin tabletter) har lägre förekomst av skov än patienter som förskrivits fingolimod, dimethylfumarat eller teriflunomid. Patienterna som förskrivits Mavenclad står dessutom kvar längre på sin behandling jämfört med de andra per orala MS-preparat.

I en första analys av GLIMPSE-studien*, matchades 633 patienter på Mavenclad med patienter på fingolimod (n=1195), dimethylfumarat (n=912) respektive teriflunomid (n=735). Resultatet visar att den årliga frekvensen av skov för patienter behandlade med Mavenclad var 0.09 jämfört med 0.15, 0.15 och 0.17 för fingolimod, dimethylfumarat respektive teriflunomid. Risken för skov hos patienter behandlade med Mavenclad var 40%, 42% respektive 67% lägre än hos patienter på behandling med fingolimod, dimethylfumarat respektive teriflunomid. Tiden för byte till annan behandling hos Mavenclad-patienter var 4, 7 respektive 6, 5 gånger längre än hos patienter behandlade med fingolimod, dimethylfumarat respektive teriflunomid.

*GLIMPSE-studien är en longitudinell, retrospektiv analys av vuxna patienter med skovvis multipel skleros (RMS) från MSBase Registry, ett internationellt online-register för neurologer som studerar MS och andra sjukdomar inom neuro-immunologiområdet.

  • MS är en sjukdom man lever med hela livet. Därför är det extra viktigt att kontinuerligt bedöma effekt och säkerhet för de olika behandlingarna genom real world data, säger Anders Wesslau, Managing Director Merck AB.
  • Denna registerstudie stärker vår bild att Mavenclad ger färre skov och att personer med MS är kvar på behandlingen längre än andra jämförbara tablettbehandlingar.

 

Om Mavenclad

Mavenclad (kladribin) är ett läkemedel som tas i tablettform under korta behandlingsperioder. Det är en immunrekonstitutionsbehandling, vilket innebär en kort behandling som sedan har effekt långt efter att själva behandlingen har ägt rum. Läkemedlet angriper selektivt de lymfocyter som tros vara avgörande i sjukdomsutvecklingen vid skovvis förlöpande MS. I augusti 2017 godkände Europeiska kommissionen Mavenclad som behandling vid högaktiv skovvis MS i de 28 medlemsländerna inom EU samt i Norge, Lichtenstein och Island. Mavenclad är numera godkänt i mer än 65 länder världen över, däribland i Kanada, Australien och USA.

Det kliniska utvecklingsprogrammet för Mavenclad omfattar följande studier:

CLARITY (CLAdRIbine Tablets Treating MS OrallY): en tvåårig placebokontrollerad fas III-studie som utvärderade effekt och säkerhet gällande behandling med Mavenclad som monoterapi hos patienter med skovvis förlöpande MS.

CLARITY EXTENSION: en placebokontrollerad fas III-uppföljning av CLARITY, där syftet var att undersöka säkerhet och effekt under ytterligare två år, alltså totalt fyra år från behandlingsstart.

ORACLE MS (ORAl CLadribine in Early MS): en två-årig placebokontrollerad fas III-studie som syftar till att mäta effekt och säkerhet vid behandling av patienter i ett tidigt stadium av MS (patienter som vid ett tillfälle har haft kliniska symptom som talar för MS).

ONWARD (Oral Cladribine Added ON To Interferon beta-1a in Patients With Active Relapsing Disease): en placebokontrollerad fas II-studie med syfte att utvärdera säkerhet och tolerabilitet av Mavenclad som tilläggsbehandling hos MS-patienter som redan står på en interferonbehandling, men som trots detta fått sjukdomsgenombrott.

PREMIERE (Prospective Observational Long-term Safety Registry of Multiple Sclerosis): ett register för säkerhetsdata där personer som ingått i kliniska prövningar med Mavenclad följs upp under lång tid.

I den tvååriga CLARITY-studien var lymfopeni den vanligast rapporterade biverkningen hos de patienter som fick Mavenclad. Det förekom hos 26,7 procent av dem som fick Mavenclad att jämföra med 1,8 procent i placebogruppen. Förekomsten av infektioner var 48,3 procent hos dem som fått Mavenclad att jämföra med 42,5 procent i placebogruppen. Infektionerna klassades som milda till måttliga i 99,1 respektive 99,0 procent av fallen. De biverkningar som rapporterats i andra studier om Mavenclad är liknande.

Välkommen till webinar om det nya ms-läkemedlet Vumerity™ (diroximelfumarat)

Tid: 16:30 – 17:45

Syftet med mötet:
Att presentera det nya MS läkemedlet Vumerity och gå igenom medicinsk data samt ge möjlighet att lyssna och ta del av kliniska erfarenheter från USA och lärdomar längs vägen. Vumerity har funnits tillgängligt i USA sedan 2019. Du kommer också ha möjlighet att ställa frågor till föreläsarna i en frågestund. Mötet innehåller produktinformation.

För agenda och anmälan klicka här

Rybrila ingår i högkostnadsskyddet

Rybrila (glykopyrronium) som används vid behandling av allvarlig kronisk dregling hos barn och ungdomar från 3 års ålder med kroniska neurologiska sjukdomar, ingår i högkostnadsskyddet.

Dregling är vanligt hos småbarn, men kan även förekomma i äldre åldrar och är då oftast kopplat till neurologiska sjukdomar såsom cerebral pares (CP). Dregling kan ge fysiska konsekvenser, exempelvis hudsprickor runt munnen, samt psykiska konsekvenser, såsom social isolering och minskad självständighet.

Rybrila är en oral lösning som minskar salivproduktionen vilket leder till minskad dregling.

I dag ingår läkemedlet Sialanar, som också innehåller glykopyrronium, i högkostnadsskyddet. TLV bedömer att Sialanar är det relevanta jämförelsealternativet och att behandling med Rybrila och Sialanar har jämförbar effekt och kostnad.

Mot denna bakgrund beslutar TLV att Rybrila ska vara subventionerat och ingå i högkostnadsskyddet.

Läs hela beslutet här

 

Livskvalitet och resursutnyttjande vid Parkinsons

Quality of life and resource utilization-Swedish data from the Care of Late-Stage Parkinsonism (CLaSP) study

Norlin J M, Hjalte F, Kruse C, Dodel R, Rosqvist K, Odin P

People with late-stage PD is a vulnerable patient group that is costly to society and their HRQoL impairment is immense. This is shown in this article in Parkinson’s disease.

Background
Few studies have investigated the health-related quality of life (HRQoL), resource use and costs in patients with late-stage Parkinson’s disease (PD), and data from the Swedish setting are scarce.

Objectives
First, we analyse the HRQoL in late-stage PD in Sweden. Second, we analyse the resource use and costs per severity level. Third, we analyse the relationship between costs and physician- and patient reported-outcome measures.

Materials and methods
The study was based on Swedish data from the Care of Late-Stage Parkinsonism (CLaSP) study. The costs of healthcare contacts, drugs, formal and informal care, and productivity loss were collected over three months. Assessments at baseline were used for outcomes (EQ-5D, Hoehn and Yahr (H&Y), Schwab and England Scale, Unified Parkinson’s Disease Rating Scale subscales (UPDRS) and Non-Motor Symptoms Scale (NMSS)). Costs were estimated in € 2016.

Results
In total, 106 patients were included. The mean EQ-5D score in the total group was 0.24 (±0.33). The mean total cost excluding informal care per patient in the three-month period was approximately €14,097 (BCa 95% CI €12,007 and €16,039). Professional care accounted for the largest share (75 percent) of the total costs. The EQ-5D, H&Y, Schwab and England Scale, and NMSS were statistically significant predicting factors for total costs.

Conclusion
Patients with late-stage PD are a vulnerable patient group that is costly to society and the impairment in patients’ HRQoL is immense. Thus, healthcare decision-makers should optimize the organization and provision of healthcare for these patients.

Read more and download the article

Acta Neurologica Scandinavica, 2022; 00: 1-10
DOI: 10.1111/ane.13611

Små förändringar kapar livsviktiga minuter

Karolinska Universitetssjukhuset i Solna är det sjukhus i Region Stockholm som tar emot patienter som drabbats av stor stroke. Nu görs justeringar i arbetssätten för att kapa livsviktiga minuter för patienter som är i behov av trombektomi.

Fem personer står samlade i en angiosal.

Foto: Michael Mazya, bitr överläkare ME Neurologi, Tomas Majing, bitr överläkare PMI, Åsa Kuntze Söderqvist överläkare ME Neuroradiologi, Robert Kaspersen, anestesisjuksköterska och Annelie Johansson, strokesjuksköterska. Foto: Linn Almerud

Tiden är viktig när en person drabbas av stroke. Tiden in till sjukhuset, tiden från ankomst till injicering av propplösande läkemedel (trombolys), och tiden till nålsättning i ljumsken för utförande av trombektomi, ett ingrepp där proppen mekaniskt dras ut ur hjärnans kärl. Att få rätt vård snabbt är avgörande för att rädda så många hjärnceller som möjligt.


Michael Mazya

– Alla hjärnceller spelar roll. Antalet hjärnceller som dör och hur fort det går varierar mellan olika personer. Tio minuter kan innebära skillnad mellan döda och levande hjärnceller. Det kan betyda skillnaden mellan att ha gångförmåga eller inte, att kunna återvända till sitt arbete eller inte, eller att kunna klara sig själv eller behöva assistans. Mängden räddad hjärnvävnad spelar jättestor roll, säger Michael Mazya, docent, patientflödesansvarig och bitr överläkare ME Neurologi.

Nytt förbättringsarbete ska minska tiderna

Genom åren har flera arbeten gjorts för att snabba upp strokeflödet (se fakta). Nu har ett nytt förbättringsarbete inletts med målet att få ner tiderna från patientens ankomst till angiolab till ljumskpunktion och trombektomistart. Arbetet började med en insikt från det nationella kvalitetsregistret över endovaskulär behandling av stroke, EVAS-registret.

porträttbild
Åsa Kuntze Söderqvist

– Idag tar det 23 minuter från det att patienten kommer hit till angiolab tills vi sticker i ljumsken. I registret för 2020 kunde vi dock se att på Sahlgrenska i Göteborg tar det 13 minuter. Så vi besökte dem för att ta reda på vad de gör snabbare och hur vi kan lära oss av dem, berättar Åsa Kuntze Söderqvist, överläkare ME Neuroradiologi.Flera förbättringar kunde hämtas hem direkt, bland annat har ena sidan av patientbritsen blivit dedikerad för anestesimedarbetarna och den andra sidan för neurologerna.

– Vi har också infört färdiguppdragna läkemedel. Dagtid är det vi från neuroanestesin med vana i miljön som hanterar narkosarbetet men jourtid cirkulerar uppdraget inom trauma och akutsektionen. Det kan landa på en ensam anestesisjuksköterska som kanske inte brukar vara här, då förbättrar och underlättar dessa förberedelser mycket, säger Tomas Majing, biträdande överläkare PMI.

Porträttbild på Tomas Majing.

Tomas Majing

Tydliggöra roller och uppgifter i salen

Förutom läkemedel har de även färdigdukade bord med instrument som behövs vid ingreppet. Nästa steg är att ta fram ett schema för var exakt varje medarbetare i angiosalen ska vara och vad hen ska göra i skarpt läge.– Vi vill bygga upp den så kallade ”dansen i rummet” – vem som gör vad – bättre för att allt ska bli tydligare och effektivare. Vi samlar in uppgifter om vilka som ska vara på rummet och vilka uppgifter som ska göras och sedan får vi lägga pussel. Varje litet steg kan brytas ner i många mindre delar, och det finns små detaljer som vi kommer kunna fila på. Vi vill utmana olika uppgifter som utförs och av vem. Är det rätt person som gör uppgiften idag eller kan flödet optimeras genom att byta arbetsuppgifter med varandra, säger Åsa Kuntze Söderqvist.

Under våren kommer de att ha simuleringar och kartlägga alla medarbetares rörelser och uppgifter med målet att kunna effektivisera tiden så tiden från patientens ankomst till angiolab till ljumskpunktion blir tolv minuter.– Sedan är det inte meningen att vi ska stressa. Det ska vara effektivt men det ska vara tolv kontrollerade minuter, och jag tror absolut att vi kan komma dit, säger Tomas Majing.Text och foto: Linn Almerud

Nya rutiner minskade behandlingstid från 40 till 13 min

  • År 2017 startade ett sorteringsarbete redan i ambulansen som innebär att patienter med stora strokesymtom körs direkt till Karolinska i Solna för beslut om trombektomi. Det minskade mediantiden från insjuknande till artärpunktion från 3,5 timmar till 2 timmar och 15 min, vilket har inneburit stora förbättringar för patienternas funktionsnivå. Även tiden från sjukhusankomst till tombolys har kapats från över 40 minuter till 13 minuter i mediantid, vilket är riksledande och även bland de snabbaste genomsnittstiderna i världen.
  • Trombektomi är ett ingrepp där blodproppen dras ut med hjälp av tunna verktyg som förs in via blodkärlen. En kateter förs upp i hjärnan via ett kärl i ljumsken. Via kateterns förs sedan en tunn slang med ett nät in i blodkärlet som fångar in blodproppen som sedan kan dras ut, alternativt kan blodproppen aspireras (sugas) ut.

Bättre rutiner ökar behandlingen med 42 procent

  • Under 2021 genomfördes 320 trombektomier på Karolinska, vilket är en ökning med 42 procent från år 2020 då 224 trombektomier genomfördes.

– Indikationerna för behandling har vidgats vilket innebär att man har evidens för att behandla längre ut i artärträdet och man tar bort proppar även hos patienter med relativt stora fullbordade infarkter för att rädda ytterligare hotad vävnad. Vi upplever också en ökning av DT-angiografi på övriga sjukhus där patienter vaknar med strokesymtom, och även vid lindrigare symtom, där kärlen tidigare inte avbildades på rutin. Det gör att fler proppar upptäcks och fler patienter blir aktuella för trombektomi. Vi bedömer att det även fortsatt kommer att öka en del, säger Michael Mazya och Åsa Kuntze Söderqvist.