Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Fas 2a-studien med exidavnemab utökas med MSA-patienter

BioArctic meddelar att de regulatoriska myndigheterna i Spanien och Polen har godkänt att patienter med multipel systematrofi (MSA) inkluderas i den pågående fas 2a-studien EXIST med exidavnemab, en antikropp riktad mot alfa-synuklein.

Fas 2a-studien EXIST (EXIdavnemab Synucleinopathy Trial) är en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie i patienter med Parkinsons sjukdom som utvärderar säkerhet och tolerabilitet för exidavnemab, en antikropp riktad mot alfa-synuklein. Det erhållna regulatoriska godkännandet för ett förändrat studieprotokoll möjliggör att även patienter med multipel systematrofi (MSA) kan inkluderas.

Studien genomförs i Spanien och Polen. Utöver de 24 personer med mild till moderat Parkinsons sjukdom som ingår i studien, kommer ytterligare 12 patienter med MSA att rekryteras. Förutom de primära målen gällande säkerhet och tolerabilitet, kommer en rad biomarkörer att testas, inklusive plasma, ryggvätska och digitala mätningar.

MSA är en progressiv och dödlig sällsynt sjukdom med snabbt förlopp som påverkar det centrala och autonoma nervsystemet. MSA kännetecknas av onormal aggregering av alfa-synuklein, som gradvis skadar nervcellerna i hjärnan. Detta påverkar balans, rörelseförmåga och det autonoma nervsystemet som i sin tur styr basala funktioner som andning, matsmältning och urinblåstömning. För närvarande finns det ingen bot och ingen tillgänglig behandling för att bromsa sjukdomens utveckling.

Exidavnemab utvecklas som en ny sjukdomsmodifierande behandling för synukleinopatier som MSA och Parkinsons sjukdom. Det är en monoklonal antikropp (mAb) som selektivt riktar sig mot alfa-synuklein-aggregat, såsom oligomerer eller protofibriller. Genom att avlägsna aggregerad alfa-synuklein som skadar nervcellerna kan exidavnemab minska spridningen och den negativa effekten av alfa-synuklein. Därigenom kan funktionen och överlevnaden av celler potentiellt bevaras, och sjukdomen bromsas.

Barn med NPF-diagnoser gynnas av riktad fritidsverksamhet

Barn med neuropsykiatriska diagnoser har ofta svårt att delta i öppna fritidsaktiviteter. Men värdet av att inrätta särskilda verksamheter riktade till de här barnen är omdiskuterat. I en ny doktorsavhandling från Linköpings universitet studeras den riktade verksamheten KFUM Funkis i Linköping. Resultatet visar på utmaningar men framförallt på möjligheter.

Universitetsadjunkt Rebecka Tiefenbacher på Tema Barn vid Linköpings universitet.

KFUM Funkis startades av två föräldrar i Linköping. Verksamheten som riktades enbart mot barn med neuropsykiatriska diagnoser som till exempel autism och adhd, hade egna, anpassade lokaler. Syftet var att erbjuda en fungerande fritid utanför hemmet och att bryta den sociala isolering många familjer känner.

– Att bygga upp en hel verksamhet med egen lokal är ovanligt. Vi har faktiskt inte hittat något liknande i Sverige, säger universitetsadjunkt Rebecka Tiefenbacher på Tema Barn vid Linköpings universitet.

I sin doktorsavhandling har hon undersökt vilka idéer som KFUM Funkis byggde på, hur verksamheten lyckades och vilka lärdomar som finns att dra både för riktade och öppna verksamheter. I studien deltog 20 barn (3–11 år) från 15 familjer.

Rummen på KFUM Funkis hade utformats med hänsyn till barnens speciella behov. Färgen på väggar och möbler var anpassad för att undvika för mycket synintryck och lokalerna var ljuddämpade. Antalet barn som fick vara på plats samtidigt begränsades för att minska stök och krav på interaktion. Det fanns ett ”lugnt rum” där barnen skulle kunna dra sig undan. Verksamheten var också anpassad så att det till exempel inte var tvång på att alla skulle göra allt på ett visst sätt.

Den kritik som finns mot riktad verksamhet överlag är att det riskerar att spä på barnens utanförskap. Men enligt Rebecka Tiefenbacher visade det sig att KFUM Funkis gjorde stor skillnad för många av barnen. De kunde gå dit och ha fritid på sina egna villkor. Situationer med konflikter eller utåtagerande beteende var ovanliga. ”Det lugna rummet” använde barnen mer som ett vanligt lekrum.

– Det var oerhört betydelsefullt för många familjer att få en plats dit de kunde åka och ha fritid ihop. Föräldrar beskrev också att de inte behövde förklara sitt barns beteende, eftersom det fanns en förståelse från andra föräldrar med samma erfarenheter, säger Rebecka Tiefenbacher.

Å andra sidan såg hon att det fanns normer för hur man utför fritidsaktiviteter som levde kvar även på KFUM Funkis. En del familjer önskade få komma till lokalerna ensamma, eftersom det var svårt för deras barn att vara där tillsammans med andra. Så ville man inte göra på Funkis, delvis på grund av föreställningarna om vad fritidsverksamhet är.

– Att ibland tillåta att bara en familj fick komma utmanade syftet att bryta den sociala isoleringen. Men det utmanar också en idé som finns i samhället om att meningsfull fritid är aktiviteter som görs tillsammans. Det här är en svårighet som kan vara svår att lösa, säger Rebecka Tiefenbacher.

Men hon tror att det finns lärdomar att dra både för riktade och öppna verksamheter. Den första är att båda typerna behövs. Rebecka Tiefenbacher menar att barn som får chans att prova på aktiviteter i riktad verksamhet kanske kan bli trygga nog att våga prova på även öppna aktiviteter. Den andra är att kritiskt granska vilka förutfattade meningar och föreställningar man bygger sin verksamhet på och om det går att luckra upp reglerna en aning för att fler ska kunna delta. Den tredje är att inte glömma att barn med NPF-diagnoser är en stor målgrupp att rikta sig mot och ta hänsyn till.

Verksamheten vid KFUM Funkis lades ner 2024 efter att bidragen Region Östergötland dragits in på grund av besparingar.

– Det var oerhört betydelsefullt för många familjer att få en plats dit de kunde åka och ha fritid ihop, säger universitetsadjunkt Rebecka Tiefenbacher.

 

AvhandlingenA Space Away From the Ableist Gaze?: Separate Leisure for Children With Neuropsychiatric Disabilities, R Tiefenbacher, Linköping Studies in Arts and Sciences, ISSN 0282-9800 ; 901, publicerad 18 december 2024, DOI: 10.3384/9789180759656

BioArctic får europeiskt substanspatent för exidavnemab

BioArctic meddelar att det europeiska patentverket, EPO, har beviljat bolaget det europeiska patentet EP4172199B1 för exidavnemab, en läkemedelskandidat som utvecklas för behandling av synukleinopatier som Parkinsons sjukdom och multipel systematrofi (MSA). Patentet träder i kraft den 14 maj 2025 och löper ut 2041, med möjlighet till patenttidsförlängning till 2046.

Exidavnemab utvecklas som en ny sjukdomsmodifierande behandling för synukleinopatier som Parkinsons sjukdom och MSA. Exidavnemab är en monoklonal antikropp (mAb) som selektivt riktar sig mot alfa-synuklein-aggregat, såsom oligomerer eller protofibriller. Aggregerad alfa-synuklein skadar nervcellerna och genom att exidavnemab binder in till och avlägsnar dessa aggregat kan funktionen och överlevnaden av nervcellerna potentiellt bevaras, och sjukdomen bromsas.

”Neurodegenerativa sjukdomar skapar ett oerhört lidande världen över och vi fortsätter vårt arbete att utveckla läkemedel som fördröjer eller stoppar sjukdomsförloppet. Att vi nu utökat patentskyddet för exidavnemab genom ett substanspatent i EU är ytterligare ett bevis på vår innovationskapacitet och förmåga att identifiera helt nya sätt att angripa hjärnans sjukdomar”, säger Gunilla Osswald, vd för BioArctic.

BrainChild får fortsatt finansiering av regeringen

Sverige tar nu nästa kliv i utvecklingen av precisionsbehandling för barn med cancer. Genom nya medel från regeringen till Genomic Medicine Sweden (GMS) ges projektet BrainChild nu förutsättningar att växla upp arbetet med att integrera biologiska och kliniska data i nationell skala – och bana väg för analys med artificiell intelligens.

Tack vare ny finansiering från regeringen kan nu projektet BrainChild ta nästa steg i arbetet för att utveckla AI-stödd precisionsmedicin för barn med cancer. Projektet bygger vidare på den infrastruktur som etablerats genom GMS Barncancer och den implementering av helgenomsekvensering i klinisk rutin för barn med cancer som infördes under 2024.

– Just nu sammanför vi genetiska data, kliniska uppgifter och digitala patologibilder på ett systematiskt sätt. Det betyder att vi i realtid kan skapa en nationell lägesbild för precisionsmedicin inom barncancerområdet, säger David Gisselsson Nordh, klinisk projektledare för BrainChild och co-chair GMS Barncancer.

Register och datakällor utgör grunden
Barncancerområdets kvalitetsregister och biobanker ger projektet unika förutsättningar. Genom att koppla samman Barntumörbankens genetiska data med kliniska uppgifter från Svenska Barncancerregistret (SBCR) och digitala patologibilder från regionerna skapas ett skyddat datalager där varje barns cancerprofil kan analyseras i detalj. Informationen bearbetas sedan så att en öppen, aggregerad version kan ge översikt och stöd till både vård och beslutsfattare.

– Det här är inte bara en teknisk satsning – det är ett steg mot mer jämlik vård. Genom att belysa var och hur precisionsmedicin används, kan vi säkerställa att alla barn får tillgång till skräddarsydd behandling i tid, säger Ola Mattsson, Barncancerfondens generalsekreterare.

AI kan förutspå risker
Nästa steg är att använda maskinintelligens för att analysera de integrerade datamängderna. Målet är att kunna förutsäga risk för återfall, biverkningar och långsiktiga effekter av behandling men också att hitta individuell känslighet för läkemedel eller cytostatika som påverkar behandlingens effekt.

Överlevnadsgraden i Sverige är hög, men för barn som drabbas av återfall sjunker den till runt 50 procent. Det finns ett behov av att byta ut tunga cellgiftsbehandlingar mot mer riktade läkemedel, som ofta innebär mindre biverkningar och förhoppningsvis färre sena komplikationer efter avslutad behandling.

– För att kunna erbjuda nya, mer skonsamma behandlingar måste vi förstå varför vissa barn svarar på dem och andra inte. Det kan vi bara göra genom att lära av verkliga data från verkliga patienter, säger David Gisselsson Nord.

Nationella och internationella samarbeten
Projektets prototyp har redan flyttat in i den Nationella genomikplattformen (NGP) och med GMS Genomic Medicine Centers (GMC) engageras liksom flera arbetsutskott inom GMS, bland annat farmakogenomik och sällsynta diagnoser. Även Microsoft är med i projektet som teknisk partner.

– BrainChild inte bara ett viktigt projekt för att utveckla vården av barn med cancer, utan även ett sätt att hitta lösningar för att slå samman många typer av information på ett sätt som vi måste bli duktiga på för att få en bättre sjukvård för alla patienter, säger Per Sikora, Enhetschef vid Core Facilities, Överförsteingenjör på Sahlgrenska Universitetssjukhus och Co-Chair för informatik och infrastruktur på GMS.

Från vision till vård
Projektet BrainChild visar hur forskningsnära utveckling kan översättas i konkret nytta för hälso- och sjukvården. Det är ett implementeringsinriktat projekt där målet är tydligt: att skapa ett beslutsstöd som vården kan använda för att fatta bättre beslut om behandling – och i förlängningen rädda fler liv.

– Barncancerfonden vill inte bara stödja forskning utan vi vill få fram nya behandlingar som snabbt kommer drabbade barn till godo genom implementering i vården, säger Ola Mattson. För att det ska bli möjligt måste vi få till de regler som gör att vi kan dela data, både för vård och forskning.

BAKGRUND:
Socialstyrelsen får av regeringen i uppdrag att betala ut 80 miljoner kronor under 2025 till arbete inom ramen för projektet Genomic Medicine Sweden (GMS). Medlen ska bland annat gå till projekt som främjar en jämlik implementering av precisionshälsa inom hälso- och sjukvården.

4,9 miljoner kronor får användas för fortsatt arbete inom innovationsprojektet BrainChild

Läs mer här: Fortsatt stöd till projekt om bättre diagnostik och mer individanpassad behandling – Regeringen.se

Tack vare ny finansiering från regeringen kan Barncancerfondens projektet BrainChild ta nästa steg i arbetet för att utveckla AI-stödd precisionsmedicin för barn med cancer. Foto: Sten Agency

Epilepsi efter olycka påverkar överlevnaden

Personer som utvecklar epilepsi efter en traumatisk hjärnskada har 80 procents ökad risk att dö i förtid, jämfört med dem som fått en liknande hjärnskada men inte utvecklat epilepsi. Det visar en ny avhandling från Göteborgs universitet.

Avhandlingen omfattar alla patienter som lades in på sjukhus med traumatisk hjärnskada i Sverige mellan åren 2000 och 2010. Totalt ingår data om drygt 110 000 patienter, varav 4 292 utvecklade epilepsi efter hjärnskadan.  Patienterna följdes fram till år 2017.

Resultaten visar att risken att utveckla epilepsi är störst under det första året efter skadan och ökar med skadans allvarlighetsgrad.

I studien var risken att avlida under uppföljningstiden 1,8 gånger högre hos personer som utvecklade epilepsi efter en hjärnskada, jämfört med dem som inte fick epilepsi – även när skadans svårighetsgrad vägdes in.

Avhandlingen är skriven av Markus Karlander, doktorand vid Göteborgs universitet och specialistläkare inom neurologi på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås:
– Vi ser en tydlig skillnad i överlevnad mellan dem som utvecklar epilepsi efter en hjärnskada och dem som inte gör det. Det tyder på att epilepsin i sig kan vara en bidragande faktor, säger han.

Markus Karlander, doktorand vid Göteborgs universitet och specialistläkare inom neurologi på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås.

Bättre livskvalitet
Omkring fyra procent av dem drabbas av en traumatisk hjärnskada utvecklar epilepsi inom tio år och de flesta fall uppstår under det första året efter skadan. Även om det rör sig om en liten andel sett till hela befolkningen, är det viktigt att upptäcka tillståndet eftersom det påverkar både livskvalitet och överlevnad.

– Det är viktigt att specialistvården inom neurologi följer upp personer som haft epileptiska anfall efter en traumatisk hjärnskada, så att rätt diagnos kan ställas i tid och en lämplig uppföljning kan starta., säger Markus Karlander.

Avhandlingen innehåller även resultat från en regional epilepsistudie som visar att personer med epilepsi efter en hjärnskada oftare saknar högre utbildning och står utanför arbetsmarknaden, jämfört med andra med epilepsi. Däremot verkar denna form av epilepsi inte vara mer svårbehandlad.

Resultaten från avhandlingen kan bidra till säkrare diagnoser, bättre vårdinsatser och tydligare prognoser för personer som riskerar att utveckla epilepsi efter en hjärnskada.

AvhandlingPost-traumatic epilepsy: Risk factors, Clinical insights, Socioeconomic aspects and prognosis