Denna webbsida är endast avsedd för läkare och sjukvårdspersonal med förskrivningsrätt.

Socialministern i debatt: Delaktigheten för unga med NPF-diagnos måste öka – nu bjuder jag in till samtal

Detta är en debattartikel av socialminister Jakob Forssmed, publicerad i Altinget den 8 oktober 2024.

Alla barn och unga, oavsett funktionsförmåga, har rätt till en meningsfull och utvecklande fritid i gemenskap med andra. Tyvärr visar undersökningar att unga med funktionsnedsättning generellt har en sämre tillgång till fritidsaktiviteter. Många unga i gruppen känner sig också exkluderade under själva aktiviteterna som sker på fritiden.


-Vi behöver få alla att känna sig välkomna in i föreningslivet, säger socialminister Jakob Forssmed. Foto: Ulrika Nyberg 

Mer kan göras
En grupp som vi vet kan ha svårt att hitta sin plats i fritidsverksamhet är barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF. Arbete pågår i många idrottsföreningar och förbund för att öka möjligheten för dessa personer att delta, men det kvarstår utmaningar och min bild är att mer kan göras! Därför har jag bjudit in ett antal idrottsförbund, representanter för friluftsliv och andra organisationer för ett samtal om hur vi kan öka delaktigheten i idrott, friluftsliv och annat föreningsliv för personer med NPF.

För delaktigheten behöver öka. Alltför många barn och ungdomar med NPF slutar med idrott för att kraven upplevs för höga eller för att de inte får det stöd de behöver för att komma till sin rätt. Den nationella ungdomsenkät som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor genomfört visar att unga som har en funktionsnedsättning i lägre utsträckning idrottat både inom och utanför föreningar, umgåtts med kompisar, besökt gym eller är medlemmar i en förening jämfört med andra unga. Exempelvis är det endast nio procent av personer med intellektuell funktionsnedsättning som når rekommendationerna för fysisk aktivitet enligt Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet.

Hälften inte nöjda med sin fritid
Drygt hälften av unga med funktionsnedsättning uppgav att de inte är nöjda med sin fritid. Dessa barn kanske aldrig får möjlighet att testa en fritidsaktivet eller så slutar de för att aktiviteten inte är anpassad eller fungerar för dem. Och här vet vi att det ser väldigt olika ut, beroende på var man i landet bor. Och här har vi alla ett ansvar. Vi behöver tänka nytt och utforma verksamheter som fungerar för alla och är välkomnande också för dem som inte redan är med.

En viktig satsning för regeringen är ett fritidskort för barn och unga. Fritidskortet är avsett att omfatta barn och unga i åldrarna 8–16 år och ska kunna användas som betalning för fritidsaktiviteter som anordnas av till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer, kulturområdet och andra organisationer inom civilsamhället. Fritidskortet syftar till att ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra. I uppdraget tydliggörs att barn och unga med funktionsnedsättning eller andra behov av särskilt stöd ska uppmärksammas så att Fritidskortet kommer dem till godo i lika stor utsträckning som andra barn och unga.

Att öka barns och ungas rörelse, stärka konditionen och främja gemenskap är viktigt här och nu, men vi vet också att det lägger grunden för en jämlik hälsa längre fram i livet. Idrott är bra för alla men kan ha en särskild betydelse för barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Fysisk aktivitet främjar koncentrationsförmågan och ger hjälp att reglera energibehovet. När man känner att man kommer till sin rätt och mår väl, då stärks också självkänslan. Därför är fysisk aktivitet av avgörande betydelse.

Jag har svårt att se en bättre investering än att underlätta för familjer att ge sina barn och ungdomar bättre förutsättningar att delta i idrott och föreningsliv. Det börjar ofta i en förening någonstans i Sverige. Idrott, scouter, friluftsliv med närvarande vuxna och ledare som är beredda att ge en smula av sina hjärtan för att vägleda, peppa, fostra och agera förebilder. Det är det som Fritidskortet handlar om.

300 miljoner extra
Regeringen har redan i år satsat nästan 300 miljoner kronor extra utöver de ordinarie anslagen på att föreningslivet ska kunna förbereda, öka kännedomen om sina verksamheter, köpa in utrustning – exempelvis för barn med funktionsnedsättning – och stärka sitt arbete med att rekrytera och utbilda ledare samt öka möjligheterna för barn och unga med funktionsnedsättningar att hitta till och delta i fritidsaktiviteter. I dessa medel som regeringen satsar extra i år finns 100 miljoner kronor till Riksidrottsförbundet för att möjliggöra ökad tillgång till anläggningar och idrottsmiljöer. Varje år satsar vi också 100 miljoner kronor på mer idrott i utsatta områden genom stöd till ökad föreningsnärvaro.

Dessa medel ska möjliggöra för föreningar att rekrytera, utbilda ledare, köpa in utrustning och utbildningsmaterial samt tillgängliggöra idrottsanläggningar så att fler barn och unga med funktionsnedsättning kan hitta sin plats i en föreningsgemenskap.

Idrottsrörelsen och friluftslivet gör ett mycket värdefullt arbete för att barn och unga ska ha en aktiv och meningsfull fritid. Det är viktigt att skapa plats för så många som möjligt att delta i dessa och andra fritidsaktiviteter. Vi behöver vända den negativa utvecklingen och ge fler barn och unga tillgång till idrott, friluftsliv och föreningsliv i gemenskap med andra. Vi behöver få alla att känna sig välkomna in i föreningslivet och vilja stanna där. Då behöver vi sänka trösklarna och ha en inkluderande verksamhet – för alla.

Nobelpriset i medicin för upptäckten av mikroRNA

Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet har idag beslutat att tilldela 2024 års Nobelpris i fysiologi eller medicin gemensamt till Victor Ambros och Gary Ruvkun för upptäckten av mikroRNA och dess roll i posttranskriptionell genreglering.


Niklas Elmehed © Nobel Prize Outreach

This year’s Nobel Prize honors two scientists for their discovery of a fundamental principle governing how gene activity is regulated.

The information stored within our chromosomes can be likened to an instruction manual for all cells in our body. Every cell contains the same chromosomes, so every cell contains exactly the same set of genes and exactly the same set of instructions. Yet, different cell types, such as muscle and nerve cells, have very distinct characteristics. How do these differences arise? The answer lies in gene regulation, which allows each cell to select only the relevant instructions. This ensures that only the correct set of genes is active in each cell type.

Victor Ambros and Gary Ruvkun were interested in how different cell types develop. They discovered microRNA, a new class of tiny RNA molecules that play a crucial role in gene regulation. Their groundbreaking discovery revealed a completely new principle of gene regulation that turned out to be essential for multicellular organisms, including humans. It is now known that the human genome codes for over one thousand microRNAs. Their surprising discovery revealed an entirely new dimension to gene regulation. MicroRNAs are proving to be fundamentally important for how organisms develop and function.

Essential regulation

This year’s Nobel Prize focuses on the discovery of a vital regulatory mechanism used in cells to control gene activity. Genetic information flows from DNA to messenger RNA (mRNA), via a process called transcription, and then on to the cellular machinery for protein production. There, mRNAs are translated so that proteins are made according to the genetic instructions stored in DNA. Since the mid-20th century, several of the most fundamental scientific discoveries have explained how these processes work.

Our organs and tissues consist of many different cell types, all with identical genetic information stored in their DNA. However, these different cells express unique sets of proteins. How is this possible? The answer lies in the precise regulation of gene activity so that only the correct set of genes is active in each specific cell type. This enables, for example, muscle cells, intestinal cells, and different types of nerve cells to perform their specialized functions. In addition, gene activity must be continually fine-tuned to adapt cellular functions to changing conditions in our bodies and environment. If gene regulation goes awry, it can lead to serious diseases such as cancer, diabetes, or autoimmunity. Therefore, understanding the regulation of gene activity has been an important goal for many decades.

The flow of genetic information from DNA to mRNA to proteins. The identical genetic information is stored in DNA of all cells in our bodies. This requires precise regulation of gene activity so that only the correct set of genes is active in each specific cell type. © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Ill. Mattias Karlén

In the 1960s, it was shown that specialized proteins, known as transcription factors, can bind to specific regions in DNA and control the flow of genetic information by determining which mRNAs are produced. Since then, thousands of transcription factors have been identified, and for a long time it was believed that the main principles of gene regulation had been solved. However, in 1993, this year’s Nobel laureates published unexpected findings describing a new level of gene regulation, which turned out to be highly significant and conserved throughout evolution.

Research on a small worm leads to a big breakthrough

In the late 1980s, Victor Ambros and Gary Ruvkun were postdoctoral fellows in the laboratory of Robert Horvitz, who was awarded the Nobel Prize in 2002, alongside Sydney Brenner and John Sulston. In Horvitz’s laboratory, they studied a relatively unassuming 1 mm long roundworm, C. elegans. Despite its small size, C. elegans possesses many specialized cell types such as nerve and muscle cells also found in larger, more complex animals, making it a useful model for investigating how tissues develop and mature in multicellular organisms. Ambros and Ruvkun were interested in genes that control the timing of activation of different genetic programs, ensuring that various cell types develop at the right time. They studied two mutant strains of worms, lin-4 and lin-14, that displayed defects in the timing of activation of genetic programs during development. The laureates wanted to identify the mutated genes and understand their function. Ambros had previously shown that the lin-4 gene appeared to be a negative regulator of the lin-14 gene. However, how the lin-14 activity was blocked was unknown. Ambros and Ruvkun were intrigued by these mutants and their potential relationship and set out to resolve these mysteries.

(A) C. elegans is a useful model organism for understanding how different cell types develop. (B) Ambros and Ruvkun studied the lin-4 and lin-14 mutants. Ambros had shown that lin-4 appeared to be a negative regulator of lin-14. (C) Ambros discovered that the lin-4 gene encoded a tiny RNA, microRNA, that did not code for a protein. Ruvkun cloned the lin-14 gene, and the two scientists realized that the lin-4 microRNA sequence matched a complementary sequence in the lin-14 mRNA. © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Ill. Mattias Karlén

After his postdoctoral research, Victor Ambros analyzed the lin-4 mutant in his newly established laboratory at Harvard University. Methodical mapping allowed the cloning of the gene and led to an unexpected finding. The lin-4 gene produced an unusually short RNA molecule that lacked a code for protein production. These surprising results suggested that this small RNA from lin-4 was responsible for inhibiting lin-14. How might this work?

Concurrently, Gary Ruvkun investigated the regulation of the lin-14 gene in his newly established laboratory at Massachusetts General Hospital and Harvard Medical School. Unlike how gene regulation was then known to function, Ruvkun showed that it is not the production of mRNA from lin-14 that is inhibited by lin-4. The regulation appeared to occur at a later stage in the process of gene expression, through the shutdown of protein production. Experiments also revealed a segment in lin-14 mRNA that was necessary for its inhibition by lin-4. The two laureates compared their findings, which resulted in a breakthrough discovery. The short lin-4 sequence matched complementary sequences in the critical segment of the lin-14 mRNA. Ambros and Ruvkun performed further experiments showing that the lin-4 microRNA turns off lin-14 by binding to the complementary sequences in its mRNA, blocking the production of lin-14 protein. A new principle of gene regulation, mediated by a previously unknown type of RNA, microRNA, had been discovered! The results were published in 1993 in two articles in the journal Cell.

The published results were initially met with almost deafening silence from the scientific community. Although the results were interesting, the unusual mechanism of gene regulation was considered a peculiarity of C. elegans, likely irrelevant to humans and other more complex animals. That perception changed in 2000 when Ruvkun’s research group published their discovery of another microRNA, encoded by the let-7 gene. Unlike lin-4, the let-7 gene was highly conserved and present throughout the animal kingdom. The article sparked great interest, and over the following years, hundreds of different microRNAs were identified. Today, we know that there are more than a thousand genes for different microRNAs in humans, and that gene regulation by microRNA is universal among multicellular organisms.

Ruvkun cloned let-7, a second gene encoding a microRNA. The gene is conserved in evolution, and it is now known that microRNA regulation is universal among multicellular organisms. © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Ill. Mattias Karlén

In addition to the mapping of new microRNAs, experiments by several research groups elucidated the mechanisms of how microRNAs are produced and delivered to complementary target sequences in regulated mRNAs. The binding of microRNA leads to inhibition of protein synthesis or to mRNA degradation. Intriguingly, a single microRNA can regulate the expression of many different genes, and conversely, a single gene can be regulated by multiple microRNAs, thereby coordinating and fine-tuning entire networks of genes.

Cellular machinery for producing functional microRNAs is also employed to produce other small RNA molecules in both plants and animals, for example as a means of protecting plants against virus infections. Andrew Z. Fire and Craig C. Mello, awarded the Nobel Prize in 2006, described RNA interference, where specific mRNA-molecules are inactivated by adding double-stranded RNA to cells.

Tiny RNAs with profound physiological importance

Gene regulation by microRNA, first revealed by Ambros and Ruvkun, has been at work for hundreds of millions of years. This mechanism has enabled the evolution of increasingly complex organisms. We know from genetic research that cells and tissues do not develop normally without microRNAs. Abnormal regulation by microRNA can contribute to cancer, and mutations in genes coding for microRNAs have been found in humans, causing conditions such as congenital hearing loss, eye and skeletal disorders. Mutations in one of the proteins required for microRNA production result in the DICER1 syndrome, a rare but severe syndrome linked to cancer in various organs and tissues.

Ambros and Ruvkun’s seminal discovery in the small worm C. elegans was unexpected, and revealed a new dimension to gene regulation, essential for all complex life forms.

The seminal discovery of microRNAs was unexpected and revealed a new dimension of gene regulation. © The Nobel Committee for Physiology or Medicine. Ill. Mattias Karlén

Key publications

Lee RC, Feinbaum RL, Ambros V. The C. elegans heterochronic gene lin-4 encodes small RNAs with antisense complementarity to lin-14. Cell. 1993;75(5):843-854. doi:10.1016/0092-8674(93)90529-y

Wightman B, Ha I, Ruvkun G. Posttranscriptional regulation of the heterochronic gene lin-14 by lin-4 mediates temporal pattern formation in C. elegans. Cell. 1993;75(5):855-862. doi:10.1016/0092-8674(93)90530-4

Pasquinelli AE, Reinhart BJ, Slack F, Martindale MQ, Kurodak MI, Maller B, Hayward DC, Ball EE, Degnan B, Müller P, Spring J, Srinvasan A, Fishman M, Finnerty J, Corbo J, Levine M, Leahy P, Davidson E, Ruvkun G. Conservation of the sequence and temporal expression of let-7 heterochronic regulatory RNA. Nature. 2000;408(6808):86-89. doi:10.1038/35040556

Read more about this year’s prize

Scientific background: For the discovery of microRNA and its role in post-transcriptional gene regulation

Victor Ambros was born in 1953 in Hanover, New Hampshire, USA. He received his PhD from Massachusetts Institute of Technology (MIT), Cambridge, MA, in 1979 where he also did postdoctoral research 1979-1985. He became a Principal Investigator at Harvard University, Cambridge, MA in 1985. He was Professor at Dartmouth Medical School from 1992-2007 and he is now Silverman Professor of Natural Science at the University of Massachusetts Medical School, Worcester, MA.

Gary Ruvkun was born in Berkeley, California, USA in 1952. He received his PhD from Harvard University in 1982. He was a postdoctoral fellow at Massachusetts Institute of Technology (MIT), Cambridge, MA, 1982-1985. He became a Principal Investigator at Massachusetts General Hospital and Harvard Medical School in 1985, where he is now Professor of Genetics.

See pressrelease here.

Nobelpriset i fysik går till upptäckter bakom AI och maskininlärning

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i fysik 2024 till John J. Hopfield, Princeton University, NJ, USA och  Geoffrey E. Hinton, University of Toronto, Kanada ”för grundläggande upptäckter och uppfinningar som möjliggör maskininlärning med artificiella neuronnätverk”.


Ill. Niklas Elmehed © Nobel Prize Outreach

De tränade artificiella neuronnät med fysik

Årets två Nobelpristagare i fysik har använt sig av fysikens verktyg för att konstruera metoder som ligger till grund för dagens kraftfulla maskininlärning. John Hopfield skapade ett associativt minne som kan lagra och återskapa bilder och andra sorters mönster i data. Geoffrey Hinton uppfann en metod som självständigt kan hitta egenskaper i data, och på så vis bland annat känna igen särdrag i bilder.

När man i dag talar om artificiell intelligens är det oftast maskininlärning med artificiella neuronnätverk man syftar på. Tekniken inspirerades från början av hjärnans uppbyggnad. I ett artificiellt neuronnät motsvaras hjärnans neuroner av noder som antar olika värden. Noderna påverkar varandra genom kopplingar som kan liknas vid synapser och som görs starkare eller svagare. Nätverket tränas, till exempel genom att kopplingarna blir starkare mellan noder som har stora värden samtidigt. Årets pristagare har gjort viktiga arbeten med artificiella neuronnätverk från 1980-talet och framåt.

John Hopfield uppfann ett nätverk som tillämpar en metod för att spara och återskapa mönster. Vi kan tänka oss noderna som bildpunkter. Hopfieldnätverket utnyttjar fysiken som beskriver de egenskaper vissa typer av material får av atomernas spinn – en egenskap som gör varje atom till en liten magnet. Nätverket som helhet karakteriseras genom en egenskap som fungerar precis som energin i fysikens spinnsystem. Nätverket tränas genom att anpassa värden på kopplingarna mellan noderna så att de sparade bilderna får låg energi. När Hopfieldnätverket sedan matas med en förvrängd eller ofullständig bild tillämpar det en metod för att gå igenom noderna och uppdatera deras värden så att nätverket får allt lägre energi. På så sätt stegar sig nätverket fram till den sparade bild som är mest lik den inmatade.

Geoffrey Hinton utgick från Hopfieldnätverket och skapade ett nytt nätverk som använder en annan metod: Boltzmannmaskinen. Den kan lära sig att urskilja karakteristiska drag i ett antal exempel på en viss typ av data. Geoffrey Hinton använde redskap från statistisk fysik – en vetenskap om system som är uppbyggda av många likadana delar. Maskinen tränas på ett sådant sätt att de exempel den matas med får stor sannolikhet att uppstå när maskinen sedan körs. Boltzmannmaskinen kan användas för att klassificera bilder eller för att skapa nya exempel på den typ av mönster den tränats på. Geoffrey Hinton har byggt vidare på detta arbete och bidragit till att sätta fart på den nuvarande explosionsartade utvecklingen av maskininlärning.

– Pristagarnas arbeten har redan varit till stor nytta. I fysiken använder vi artificiella neuronnät inom många olika områden, till exempel för att ta fram nya material med önskade egenskaper, säger Ellen Moons, ordförande för Nobelkommittén för fysik.

Läs mer om årets fysikpris:

Populärvetenskaplig information: De använde fysiken för att hitta mönster i information (pdf)
Scientific background: “For foundational discoveries and inventions that enable machine learning with artificial neural networks” (pdf)

John J. Hopfield, fd 1933 (91 år) i Chicago, IL, USA. Fil.dr 1958 vid Cornell University, Ithaca, NY, USA. Professor vid Princeton University, NJ, USA.

Geoffrey E. Hinton, fd 1947 (76 år) i London, Storbritannien. Fil.dr 1978 vid The University of Edinburgh, Storbritannien. Professor vid University of Toronto, Kanada.

Pressmeddelande: Nobelpriset i fysik 2024. NobelPrize.org. Nobel Prize Outreach AB 2024. Tue. 8 Oct 2024. 

Nobelpriset i kemi 2024: De har knäckt koden för proteinernas märkliga strukturer

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i kemi 2024 med ena hälften till David Baker, University of Washington, Seattle, WA, USA ”för datorbaserad proteindesign” och med andra hälften gemensamt till Demis Hassabis, Google DeepMind, London, Storbritannien och John M. Jumper, Google DeepMind, London, Storbritannien ”för proteinstrukturprediktion”.


Ill. Niklas Elmehed © Nobel Prize Outreach

Nobelpriset i kemi 2024 handlar om proteiner, livets geniala kemiska multiverktyg. David Baker har lyckats med det nästan omöjliga konststycket att bygga nya proteiner. Demis Hassabis och John Jumper har med hjälp av en AI-modell löst ett 50 år gammalt problem: att förutspå proteiners komplexa strukturer. Potentialen i dessa upp­täckter är enorm.

Livets mångfald vittnar om vilka enastående kemiska verktyg proteiner är. De kontrollerar och driver alla de kemiska reaktioner som tillsammans ger liv. Proteiner fungerar även som hormoner, signalämnen, antikroppar och byggstenar i olika vävnader.

– Årets ena upptäckt handlar om att bygga egna spek­takulära proteiner. Den andra om att uppnå en 50 år gammal dröm: att kunna förutsäga proteiners struktur utifrån deras sekvenser av aminosyror. Båda upptäckterna öppnar för oändliga möjligheter, säger Heiner Linke, ordförande för Nobelkommittén för kemi.

Proteiner består av 20 olika sorters aminosyror, som kan beskrivas som livets byggsats. År 2003 lyckades David Baker med konststycket att med denna byggsats som grund, designa ett nytt protein som var olikt alla kända proteiner. Sedan dess har hans forskargrupp tagit fram den ena mer fantasifulla proteinkreationen efter den andra, bland annat proteiner som kan fungera som läkemedel, vaccin, nanomaterial och minimala sensorer.

Den andra upptäckten handlar om att kunna förutspå hur proteiner ser ut. I ett protein är aminosyrorna sammanlänkade i långa strängar, som veckar sig till en tredimensionell struktur. Denna struktur är avgörande för proteinets funktion. Sedan 1970-talet har forskare försökt förutsäga proteiners strukturer utifrån sekvensen av aminosyror, men det har varit notoriskt svårt. För fyra år sedan skedde dock ett gigantiskt genombrott.

År 2020 presenterade Demis Hassabis och John Jumper en AI-modell kallad AlphaFold2. Med hjälp av den har de kunnat förutspå strukturen för i princip alla de 200 miljoner proteiner som forskare känner till. Sedan genombrottet har AlphaFold2 använts av mer än två miljoner personer från 190 länder. Bland väldigt mycket annat, kan forskare bättre förstå antibiotikaresistens och skapa bilder av enzymer som kan bryta ner plast.

Utan proteiner hade livet inte existerat. Att vi nu kan förutsäga hur proteiner får sin struktur och designa egna varianter gör mänskligheten den största nytta.

Läs mer om årets pris:

Populärvetenskaplig information: De har avslöjat proteinernas hemligheter med hjälp av datorer och artificiell intelligens (pdf)
Scientific background: Computational protein design and protein structure prediction (pdf)

David Baker, född 1962 (62 år) i Seattle, WA, USA. Fil.dr 1989 vid University of California, Berkeley, CA, USA. Professor vid University of Washington, Seattle, WA, USA.

Demis Hassabis, född 1976 (48 år) i London, Storbritannien. Fil.dr 2009 vid University College London, Storbritannien. VD för Google DeepMind, London, Storbritannien.

John M. Jumper, född 1985 (39 år) i Little Rock, AR, USA. Fil.dr 2017 vid University of Chicago, IL, USA. Senior Research Scientist på Google DeepMind, London, Storbritannien.

Kungl. Vetenskapsakademien, stiftad år 1739, är en oberoende organisation som har till uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället. Akademien tar särskilt ansvar för naturvetenskap och matematik, men strävar efter att öka utbytet mellan olika discipliner.

Nobelpriset® är av Nobelstiftelsen registrerat varumärke

Pressmeddelande: Nobelpriset i kemi 2024. NobelPrize.org. Nobel Prize Outreach AB 2024. Wed. 9 Oct 2024.

Ylva Trolle Lagerros får Sveriges enda professur i prevention

En ny donationsprofessur i prevention inrättas på Karolinska Institutet.
Den får namnet Prins Daniels professur i kardiovaskulär prevention och tilldelas forskaren och obesitasläkaren Ylva Trolle Lagerros som tillträdde tjänsten den 1 oktober. Syftet är att minska förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar i Sverige.


Ylva Trolle Lagerros Foto: Andreas Andersson/Karolinska Institutet

En stor andel av den totala sjukdomsbördan i Sverige orsakas idag av ohälsosamma levnadsvanor. Ny forskning visar att 45 procent av alla demenssjukdomar, 80 procent av all hjärt-kärlsjukdom samt 30 procent av all cancer kan förebyggas genom förbättrade levnadsvanor. Men vad består dessa levnadsvaneförbättringar av? Hur ska de som behöver insatser nås på ett effektivt sätt? Det är frågor som den nya professuren ska arbeta med och hitta svar på.

– Det finns idag en bred samsyn om att vi i högre grad behöver fokusera på att förhindra och försena sjukdom och ohälsa. Att förebygga att sjukdom och ohälsa uppkommer har många fördelar både på samhällsnivå och för individen, säger Karolinska Institutets rektor Annika Östman Wernerson.
Satsningen på att stärka preventionsforskning är avsedd att få fram evidensbaserad kunskap för att samhället i stort ska bli bättre på att förebygga hjärt-kärlsjukdom.

Ylva Trolle Lagerros har ett stort engagemang för att förbättra folkhälsan genom sin forskning, bland annat om levnadsvanornas betydelse för framtida hälsa.

– Jag har under min karriär fått se otroliga framsteg när det gäller att behandla sjukdom, vilket är fantastiskt i sig. Men vi står inför stora hälsoutmaningar, nu behöver både akademi, klinik och samhälle jobba tillsammans för att bli bättre på att förebygga och försena att sjukdom och ohälsa uppstår. Där har Karolinska Institutet en nyckelroll att spela, och jag är glad och tacksam för att få vara med och driva den utvecklingen, säger Ylva Trolle Lagerros.

Professuren är förlagd till institutionen för medicin, Huddinge vid Karolinska Institutet och till Liljeholmens Universitetsvårdcentral, Akademiskt Primärvårdscentrum för att stärka kardiovaskulär prevention genom hela vårdkedjan och forskningssamarbete med primärvården. Ylva Trolle Lagerros kommer också fortsatt vara kliniskt verksam inom obesitasvården på Centrum för obesitas, Akademiskt Specialistcentrum.

Den nya professuren har möjliggjorts genom donationer från Norheds stiftelse via Hjärt-Lungfonden, hälsoanalysföretaget Werlabs, fordonstillverkaren Scania och Region Stockholm.