BioArctic meddelade idag att den första patienten har doserats med exidavnemab i fas 2a-studien EXIST för patienter med Parkinsons sjukdom. Exidavnemab är en monoklonal antikropp designad för att eliminera aggregerade former av proteinet α-synuklein, som tros spela en roll i sjukdomsutvecklingen i olika neurologiska sjukdomar inklusive Parkinsons sjukdom.

Fas 2a-studien EXIST (EXIdavnemab Synucleinopathy Trial) är en randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad studie på patienter med Parkinsons sjukdom för att utvärdera säkerheten och tolerabiliteten hos exidavnemab. Minst 24 personer kommer att delta i den europeiska studien och deltagarna kommer att delas in i två kohorter med 12 personer (Kohort 1 och Kohort 2). Deltagarna i Kohort 1 kommer att få antingen en lägre dos exidavnemab eller placebo och deltagarna i Kohort 2 kommer att få antingen en högre dos exidavnemab eller placebo. Förutom de primära målen kommer en rad biomarkörer att testas, inklusive plasma, ryggvätska och digitala mätningar.

– Vi är mycket glada över att den första patienten med Parkinsons sjukdom nu har doserats i EXIST fas 2a-studien med exidavnemab,” sa Gunilla Osswald, vd på BioArctic. Det markerar ett viktigt nästa steg på BioArctics banbrytande resa att bredda vår forskningsportfölj och hjälpa patienter och familjer med olika neurologiska sjukdomar till ett bättre liv.

Nyligen publicerades resultaten av två separata fas 1-studier av exidavnemab, genomförda i samarbete med AbbVie, i The Journal of Clinical Pharmacology. Resultaten visade att exidavnemab generellt var väl tolererat, med en utmärkt halveringstid på cirka 30 dagar. Dessa data tillsammans med den höga affiniteten och selektiviteten, nyckeln till att bibehålla en hög binding i hjärnan,  för de sjukdomsalstrande aggregerade formerna av α-synuklein lade grunden för fas 2a-studien.

Patienter med frontotemporal demens saknar ofta förmågan till empati. En studie vid Lunds universitet och Karolinska Institutet kan nu visa att de här patienterna inte visar samma aktivitet i hjärnan som friska individer när de bevittnar andras smärta, en kunskap som man hoppas ska öka förståelsen för den här specifika demenssjukdomen.

Frontotemporal demenssjukdom med en förlorad förmåga till medkänsla med andra människor kan likna andra tillstånd med empatiproblem inom psykiatrin, till exempel psykopati. Foto: iStock

– Det är en viktig pusselbit som nu faller på plats när vi kan se hur personer med frontotemporal demensjukdom empatiserar, säger Alexander Santillo, forskare och docent i psykiatri vid Lunds universitet och överläkare i psykiatri.

Alexander Santillo, forskare och docent i psykiatri, forskargruppsledare vid Lunds universitets strategiska forskningsområde MultiPark. Överläkare vid psykoskliniken/Psykiatri Skåne och Minneskliniken/Skånes universitetssjukhus.

Cirka 25 000 svenskar drabbas av en demenssjukdom varje år. Av dem diagnosticeras ungefär tre procent med frontotemporal demenssjukdom. Sjukdomen är svårdiagnosticerad, men ett av dess utmärkande drag är att de drabbade förlorar förmågan till empati, något som kan leda till problem för dem, och inte minst för deras anhöriga.

I den aktuella studien, som leddes av forskarna Olof Lindberg vid Karolinska Institutet och Alexander Santillo vid Lunds universitet, undersöktes 28 patienter med diagnosticerad frontallobsdemens med hjälp av funktionell magnetresonansavbildning (fMRI).

Forskarna kunde då se hur hjärnaktiviteten hos försökspersonerna påverkades när de fick se bilder av händer som penetrerades av nålar, något som normalt aktiverar de delar av hjärnan som brukar reagera när man upplever lidande eller smärta hos andra.

Studien visar att personer med frontotemporal demens inte får någon aktivering av de nätverk i hjärnans främre delar som aktiveras hos kontrollgruppen med åldersmatchade friska individer.

– Det som är särskilt intressant är att vi har kunnat relatera det här måttet på hjärnaktivitet hos patienterna till hur anhöriga bedömer deras brist på empati. Det visade sig finnas ett starkt samband, och det är viktigt. Det visar att det som händer i hjärnan verkligen hänger samman med personernas beteende, säger försteförfattaren Olof Lindberg, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.

Olof Lindberg, forskare vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Foto: Mina Lindberg

Demens brukar oftast betyda minnesproblem, men frontotemporal demenssjukdom med en förlorad förmåga till medkänsla med andra människor kan likna andra tillstånd med empatiproblem inom psykiatrin, till exempel psykopati.

Bilder på händer som är med i studien. Foto: 2024 Lindberg O et al. JAMA Network Open

Olof Lindberg tror att de nya rönen om hur hjärnans aktivitet påverkas ska öka förståelsen för frontotemporal demenssjukdom.

– Det här fångar in ett nyckelsymtom hos patienterna, och med bristande empatiförmåga så blir det naturligtvis svårare att agera socialt. Så det kan påverka bedömningen av huruvida man ska vårdas hemma till exempel.

Studien har utförts i samarbete mellan Lunds universitetssjukhus, Umeå universitetssjukhus och Karolinska sjukhuset Huddinge.

Publikation
”Altered empathy processing in frontotemporal dementia”, Olof Lindberg,Tie-Qiang Li, Cecilia Lind,  Susanna Vestberg, Ove Almkvist, Mikael Stiernstedt, Anita Ericson, Nenad Bogdanovic, Oskar Hansson, Luke Harper, Eric Westman, Caroline Graff, Theofanis Tsevis, Peter Mannfolk, Håkan Fischer, Gustav Nilsonne, Predrag Petrovic, Lars Nyberg,  Lars-Olof Wahlund, Alexander F Santillo, JAMA Open Network, online 3 december 2024, doi: x

Under det senaste decenniet har antalet personer som diagnostiserats med autism ökat i Sverige. Ökningen har skett i alla åldersgrupper och gäller för båda könen. Särskilt stor har ökningen varit bland flickor och unga kvinnor. Allra störst är ökningen bland flickor i åldern 10-17 år, där antalet som nydiagnostiserats med autism har sexfaldigats sedan 2010. Det visar en ny kartläggning som gjorts av Socialstyrelsen.

Foto: Copyright (c) Folio Images. Nationella riktlinjer ADHD & autism, Socialstyrelsen.

År 2023 var det drygt 155 000 personer i åldern 2-64 år som hade en autismdiagnos vilket motsvarar omkring två procent av befolkningen, 40 procent var kvinnor. Allra högst förekomst fanns bland unga vuxna i åldern 18-24 år där knappt fem procent av männen och fyra procent av kvinnorna hade diagnosen.

Andelen nya fall av autism har ökat successivt mellan 2010-2023 bland både barn och vuxna och för båda könen. Mest tydlig är ökningen bland flickor i åldern 10-17 år.

Flickorna kan ha gått ”under radarn”

Uppfattningen har hittills varit att autism är vanligare bland pojkar och män och bland barn diagnostiseras pojkar i betydligt yngre åldrar än flickor och kvinnor. Men utvecklingen under det senaste decenniet visar att särskilt unga flickor men även unga kvinnor som får en autismdiagnos nu är lika många eller fler än pojkarna. En förklaring kan vara att flickor och kvinnor i lägre ålder har varit underdiagnostiserade och hittills inte har uppmärksammats i samma utsträckning som pojkarna och därför inte upptäckts. Därför har de också gått ”under radarn”.

– Flickor och kvinnor kan ha en annan symtombild än pojkar och kan möjligen även hantera sina svårigheter bättre. Grad av funktionsnedsättning kan också spela roll där de som får en tidig diagnos kan ha svårare symtom, säger Peter Salmi, projektledare för kartläggningen.

Ytterligare en förklaring som Socialstyrelsen för fram är att kunskapen om skillnader mellan könen vad gäller symtom och grad av funktionsnedsättning ökat, vilket lett till att fler har kunnat f6å en diagnos.

Ökningen brantare än tidigare

I kartläggningen har Socialstyrelsen också undersökt det sammanräknade, kumulativa, antalet diagnoser, för personer i grupper som är födda under samma kalenderår från 1998-2023. Det visar det sig då att sju procent av männen och fem procent av kvinnorna hade fått diagnosen autism i årskullen med flest nya fall.

– Trenden är att ökningen av nya fall är brantare i grupper som är födda senare. Det är lite tidigt att säga men det här kan indikera att vi kommer att få en högre andel av befolkningen med autismdiagnos än tidigare, säger Peter Salmi. Siffran är oväntat hög och frågan om vad som kan förklara det behöver belysas vidare.

Även vanligt med flera andra psykiatriska diagnoser

I kartläggningen har också undersökts mönster av samsjuklighet, om det finns ytterligare diagnoser som samspelar för de personer som får en autismdiagnos.

– Vi ser att samsjuklighet är mycket vanlig hos personer med autism. Hälften av de pojkar och flickor som får en autismdiagnos har också exempelvis adhd, säger Peter Salmi.

Många av de som får en ny autismdiagnos har även sedan tidigare andra psykiatriska diagnoser med sig i sin sjukdomshistoria. Även då handlar det mestadels om adhd men för flickor är det framförallt vanligt att de sedan tidigare också haft depressioner och ångestsyndromdiagnoser.

Viktig med tidig upptäckt och tidiga insatser

Socialstyrelsen betonar i de nyligen uppdaterade nationella riktlinjerna för adhd och autism vikten av att upptäcka och identifiera autism så tidigt som möjligt och att ge tidiga insatser – även innan en eventuell diagnos.

Den förhöjda risken för självskada och suicid understryker också vikten av att hälso- och sjukvården gör suicidriskbedömningar och uppföljningar vid nyupptäckt autism och att även andra aktörer som exempelvis socialtjänsten är medvetna om de förhöjda riskerna.

Autism – en diagnos som ökar

• Autism är i likhet med adhd en utvecklingsrelaterad (neuropsykiatrisk) funktionsnedsättning som kan variera i svårighetsgrad mellan personer.
• Vid autism finns svårigheter för hjärnan att hantera och bearbeta information vilket påverkar förmågan till socialt samspel och kommunikation.
• Andra kännetecken är bland annat begränsade och upprepade intressen, beteenden eller aktiviteter.
• Autism kan diagnostiseras från två års ålder. En till två procent i befolkningen uppskattas ha autism, även om det i dag rapporteras om en ökande förekomst

Den nya undersökningen ”Leva med migrän i Sverige”, bland drygt 1 300 personer som uppger att de har migrän, visar att nära hälften (49 procent) saknar diagnos från hälso- och sjukvården. Utan diagnos uteblir behandling, med sämre livskvalitet och risk för förvärrad migrän som följd[i]. För de som fått en migrändiagnos var väntan ofta lång.

– Bland våra medlemmar finns tyvärr många med erfarenhet av bristande kunskap i sjukvården. Det finns stora variationer över landet, både vad gäller kunskapsnivå inom primärvården och tillgång på neurologer. Att tidigt få rätt diagnos och tillgång till träffsäkra läkemedel och behandlingsformer är avgörande för alla som drabbas av migrän, säger Johan Loock, ordförande i Huvudvärksförbundet.

I Sverige beräknas cirka 1 miljon människor 18–74 år, nästan 14 procent, ha den neurologiska sjukdomen migrän[ii]. Migrän debuterar ofta i tonåren och klassas av WHO som en av de svåraste sjukdomarna att leva med. Ett migränanfall kan komma plötsligt och pågå under några timmar, upp till sju dygn[iii]. Sjukdomen medför stort lidande för den som drabbas och kan påverka arbetsförmågan, sociala relationer och familjelivet, visar undersökningen.

Enligt undersökningen ”Leva med migrän i Sverige”, som är genomförd av undersökningsföretaget Verian på uppdrag av Pfizer, uppger endast 48 procent av de tillfrågade personer som upplever att de har migrän att de fått diagnos från hälso- och sjukvården. Tre procent är tveksamma eller vet inte om de fått diagnos.

– Om hälften som upplever att de har migrän inte har diagnos indikerar det att det finns mer att göra i migränvården. Det är viktigt att diagnostik sker tidigt, eftersom migrän kan förvärras om den inte är rätt behandlad. Det ökar möjlighet för den drabbade till adekvat behandling utifrån sin individuella situation och i förlängningen ett bättre mående och ökad livskvalitet, säger Johan Holm, senior medicinsk rådgivare på Pfizer Sverige.

Att få diagnos tar i snitt 5,6 år
Trots att personer som uppger att de har migrän påverkas negativt, anger 59 procent att de lärt sig att leva med sitt tillstånd. För de som fått diagnos från hälso- och sjukvården var väntan ofta lång, i snitt tog det 5,6 år* för medverkande i undersökningen. Att få diagnos ser också ut att förbättra egenvården. Av de som fått en migrändiagnos är det fler som tänker på livsstilen som ett verktyg att hantera sin migrän. Det kan handla om att få ordentligt med sömn, undvika stress, äta och motionera regelbundet. Av de som fått diagnos uppger 93 procent att de gör insatser för att förbättra sin situation, jämfört med 84 procent bland de som saknar diagnos.

* Väntetiden 5,6 år är uträknad genom antal år som de tillfrågade uppger att de har upplevt att de har migrän, minus antal år som de haft diagnos från hälso- och sjukvården.

^[i] Pfizer, Migränrapporten 2023. https://www.pfizer.se/fokusomraden/migran/migranrapporten

^[ii] GBD 2016 Headache Collaborators, 2018, “Global, regional, and national burden of migraine and tension-type headache, 1990-2016: a systematic analysis for the GlobalBurden of DiseaseStudy 2016”, i The Lancet Neurology. 2018;17:954-76.

^[iii] Burstein R, et al. J. Neurosci 2015;35:6619–6629https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4412887/Ng-Mak DS, et al. Headache 2011;51:105-117. https://journals. sagepub.com/doi/full/10.1177/0333102420975401 Charles A and Hansen JM. Curr Opin Neurol. 2015;28:255-260. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25923125/Lipton et al.Neurology 2002; 58:885–894 https://sci-hub. se/10.1212/WNL.58.6.885

FAKTA OM MIGRÄN
Migrän är en neurologisk sjukdom med en stor ärftlig komponent som kan vara både episodisk och kronisk till sin natur. Sjukdomen är underdiagnostiserad och underbehandlad. Karaktäristiskt för migrän är att den kommer anfallsvis och yttrar sig som en intensiv, ofta halvsidig bultande smärta i huvudet. Andra typiska symtom är illamående, kräkningar, lukt-, ljus- och ljudkänslighet. Med ökad diagnostisering och modern förebyggande behandling skulle 1,4 miljoner migrändagar kunna undvikas med ökad livskvalitet och fler friska dagar som följd^[i].

En diagnos gör skillnad
Migrän behandlas på olika sätt beroende på hur sjukdomen påverkar patienten. Behandling påverkar långsiktigt genom att minska risken för att utveckla kronisk migrän. Det innebär att under minst tre månaders tid haft återkommande huvudvärk minst 15 dagar/månad, varav åtta dagar med migrän^[ii].

En dryg tiondel av Sveriges migränpatienter har den svårare formen av migrän som vanligen hanteras i specialistvården. Övriga patienter, upp till 90 procent, ska skötas inom primärvården. Här utreds patienten för diagnos. Efter diagnos kan eventuell behandling prövas ut tillsammans med behandlingsansvarig läkare. Behandling sker enligt en trappa där patient och läkare prövar och utvärderar alternativen med syfte att rätt insats ska ges på rätt nivå.

Om undersökningen av Verian (före detta Kantar Public)
Undersökningen ”Leva med migrän i Sverige” har genomförts i ett urval av personer från den svenska allmänheten, 18-79 år, via webbenkät av Verian i den slumpmässigt rekryterade Sifopanelen. Medverkande är de som har migrän och/eller är nära anhörig till en person som har migrän. 3 124 intervjuer har genomförts, varav 1 366 uppger att de själva har migrän och 1 758 är anhöriga till personer som uppger att de har migrän. Undersökningen är utförd på uppdrag av Pfizer och genomförd under perioden 20 maj–9 juni 2024.

Undersökningen kompletterar Pfizers ”Migränrapporten 2023”^[i]  som visar att migrän är underdiagnostiserat i Sverige och att alltför få har tillgång till läkemedel som har utvecklats specifikt för att behandla återkommande migrän.

^[i] Pfizer, Migränrapporten 2023. https://www.pfizer.se/fokusomraden/migran/migranrapporten

^[ii] 1177. Migrän. https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar–besvar/hjarna-och-nerver/huvudvark-och-migran/migran/