Lunds universitet satsar stort på medicinsk forskning genom en betydande uppgradering av sin prekliniska MR-plattform. Med ett forskningsanslag på 3,9 miljoner kronor från Inga-Britt och Arne Lundbergs forskningsstiftelse investerar universitetet i en modernisering av sin prekliniska MR-kamera. Den nya utrustningen öppnar upp för mer detaljerade studier av mänskliga sjukdomar på en nivå som inte är möjlig i kliniska miljöer.

– Vi har nu möjlighet att byta ut elektroniken i vår MR-kamera. Denna tekniska uppgradering är avgörande för att vår forskning ska fortsätta vara i framkant. Vi får nu tillgång till avsevärt förbättrad bildkvalitet, snabbare bildtagning, minskat brus och möjlighet att använda kylda spolar optimalt, vilket ger oss en kraftigt ökad signalstyrka. Det innebär att vi kan arbeta mer effektivt och med högre precision, vilket i sin tur bidrar till bättre forskningsresultat, säger Michael Gottschalk, forskare vid Lunds universitet.

Michael Gottschalk, forskare vid Lunds universitet.

Den uppgraderade MR-kameran kommer att spela en nyckelroll i flera viktiga forskningsprojekt, bland annat:

• Studier av traumatiska hjärnskador: Genom att studera hjärnan hos smådjur med hjälp av avancerade avbildningstekniker undersöker man möjligheterna att identifiera de underliggande orsakerna till kvarstående symptom och utveckla nya behandlingsstrategier.
• Cancerforskning: Förbättrad MR-teknik möjliggör detaljerade studier av tumörutveckling och ger forskarna bättre verktyg för att utvärdera effekten av olika cancerbehandlingar, inklusive strålbehandling.
• Forskning om neurodegenerativa sjukdomar: Genom att undersöka det glymfatiska systemet, som ansvarar för att rensa bort avfallsprodukter från hjärnan, är målet att kunna få en bättre förståelse för sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons.
• Strokeforskning: Den uppgraderade MR-kameran kommer att användas för att studera effekten av stamcellsbehandling på hjärnan efter stroke.

Den uppgraderade MR-kameran kommer att spela en nyckelroll i flera viktiga forskningsprojekt.

Forskningen vid Lunds universitet är translationell, vilket innebär att resultat från prekliniska studier på smådjur kan överföras till kliniska studier på människor.

– Vi har en unik möjlighet att arbeta med både prekliniska modeller och i jämförande, kliniska projekt. Detta ger oss en djupare förståelse för sjukdomsmekanismer och möjliggör utveckling av mer effektiva behandlingar. Att arbeta translationellt ligger i linje med hur vi önskar att forskningen ska utvecklas framåt. Vi är väldigt tacksamma för det här forskningsanslaget från IngaBritt och Arne Lundbergs forskningsstiftelse. Detta är bara början på en snabb utveckling, och denna investering kommer att ha stor betydelse för vår forskning framöver, säger Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet.

Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet.

Foto: Umeå universitet.

Antalet barn och ungdomar som får diagnosen ADHD har ökat och med det förskrivningen av läkemedel. Nästan vart tredje barn med ADHD-diagnos blir dock inte hjälpt av läkemedlen. En ny nationell studie som letts från Umeå universitet visar att det inte finns metoder för att förutsäga vilka barn som kan få nytta av behandlingen.

– Resultaten talar för att det kan finnas skäl att omvärdera vilka barn som ska medicineras. Kanske bör inte ADHD-diagnos i sig automatiskt innebära att man i första hand sätter in läkemedel med tanke på den osäkra effekten och risken för biverkningar, säger studiens förstaförfattare Maria Lilja, barnläkare, ST-läkare på BUP och doktorand vid Umeå universitet.

Maria Lilja är barnläkare, ST-läkare på BUP och doktorand vid Umeå universitet.

Den aktuella studien omfattade totalt 638 barn och ungdomar i åldern 6–17 år från regionerna Gotland, Västerbotten och Stockholm. Forskarna undersökte om olika biologiska och kliniska faktorer kunde användas för att förutsäga effekten av ADHD-läkemedelsbehandling.

Resultaten var att inga av de studerade faktorerna tycktes ha någon betydelse för att förutsäga vilken effekt barn skulle få av medicineringen. Varken kön, ålder, vikt, längd, blodtryck, puls, IQ, form av ADHD, födelsetid på året, geografisk region eller samsjuklighet hade någon inverkan på ifall läkemedelsbehandling skulle visa sig effektiv eller inte.

Det innebär att man inte i förväg vet om exempelvis ett barn med uttalade ADHD-symtom får bättre nytta av medicin än ett barn med bara milda symtom.

– VI har idag inte tillräcklig kunskap för att i förväg avgöra om och när läkemedelsbehandling är befogad. Det går åtminstone inte att säga utifrån de kriterier vi idag känner till. Det behövs mer forskning på området, säger Maria Lilja.

ADHD, attention deficit hyperactivity disorder, uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitetssyndrom, är en diagnos för en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som bland annat innefattar hyperaktivitet och bristande förmåga till uppmärksamhet. Antalet barn som diagnosticeras med ADHD har ökat markant. För närvarande får mer än var tionde pojke i Sverige och drygt hälften så många flickor ADHD-diagnos. Både diagnosen som sådan och medicineringen med centralstimulerande amfetaminliknande preparat är omdiskuterad

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften European Child & Adolescent Psychiatry. Utöver forskare vid Umeå universitet har forskare vid Karolinska Institutet och forskare i USA bidragit till studien.