Restless legs hos barn

Restless legs hos barn
Restless legs kan debutera i alla åldrar även om det är mindre vanligt hos barn. Enligt studier är prevalensen cirka 2 procent hos skolbarn.

Restless legs syndrom (RLS) anses vara ett vanligt och underdiagnostiserat tillstånd. Allra vanligast är det hos vuxna där prevalensen sannolikt är 2,5–10 procent beroende på hur strikt diagnoskriterierna används. RLS karakteriseras av sensomotoriska symtom från nedre extremiteterna ofta i kombination med sömnstörning och dagtrötthet.

RLS kan debutera i alla åldrar även om det är mindre vanligt hos barn [1]. En populationsbaserad studie från Kina där 6 500 barn, 8–17 år, bedömdes visade en prevalens på 2,7 procent för flickor och 1,7 procent för pojkar [2]. Nyare studier har visat att patienter med RLS har sämre hälsorelaterad livskvalitet än patienter med andra kroniska tillstånd som till exempel typ 2-diabetes och klinisk depression [3].

Det finns primär och sekundär RLS. Den primära är idiopatisk. Hos cirka hälften av alla RLS patienter finns en autosomalt dominant ärftlighet och denna är högre bland de med primär RLS.

Den specifika patofysiologiska mekanismen är okänd. Eftersom många vuxna får en avsevärd symtomlindring av dopaminagonister (till exempel pramipexol, Sifrol) eller i det korta perspektivet av L-dopa har störningar i dopaminsystemet föreslagits. Detta skulle också förklara den goda effekten av järnsubstitution för många patienter; i dopamin syntesen är tyrosinhydroxylas essentiell och järn är en co-faktor för tyrosinhydroxylas. Järnbrist är tydligt länkat till RLS. Flera av de tillstånd där sekundär RLS är vanligt karakteriseras också av järnbrist, till exempel graviditet, njursvikt eller tät blodgivning.

Läs mer