Parkinsonforskning med hjälp av nervtrådar i huden

Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism, en grupp neurodegenerativa sjukdomar som liknar Parkinson, kan ofta påminna mycket om varandra. Men sjukdomarna kräver olika behandling och omhändertagande varför det är viktigt att kunna skilja dessa sjukdomar åt. Just det vill Mattias Andréasson, Hjärnfondens stipendiat, göra genom att studera hudens nervtrådar. Forskningsområde: Fintrådsneuropati vid Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism.

Berätta om ditt forskningsområde – vad vill du undersöka?

– Min forskning rör Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism. Atypisk parkinsonism är en sjukdomsgrupp som utgörs av olika neurodegenerativa sjukdomar som i tidigt skede ofta kan likna Parkinsons sjukdom, men över tid kännetecknas av andra symtom och besvärsbilder, som i regel inte svarar lika väl på vanliga parkinsonläkemedel.

Det behövs verktyg för att bättre kunna skilja dessa sjukdomsgrupper åt, förstå hur de utvecklas över tid och på så vis anpassa behandlingar på bästa sätt för den enskilde patienten.

I min forskning studerar vi hur nervceller utanför hjärnan, i hudens nervtrådar, fungerar och ser ut i mikroskopet vid dessa sjukdomar. Genom att undersöka hudens svettförmåga och ta millimeterstora hudbiopsier vill vi studera om nervtrådarna kan ge oss ökad kunskap och förståelse rörande sjukdom och sjukdomsutveckling över tid.

Hur kommer din forskning att kunna hjälpa personer som är drabbade av Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism?

– Min förhoppning är att vårt arbete ska generera mer kunskap om hur nervtrådarna utanför hjärnan mår och fungerar vid Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism. Om vi kan finna en markör i huden som berättar om hur symtom och sjukdomsbild utvecklas över tid, skulle detta vara värdefullt för den enskilde patienten både i samband med diagnostik och uppföljning över tid. En sådan markör skulle dock först behöva undersökas i ytterligare studier för att säkerställa dess värde.

Vilken är den största utmaningen inom ditt forskningsområde?

– Varje person med Parkinsons sjukdom eller atypisk parkinsonism är unik, det vill säga sjukdomsbilden kan se väldigt olika ut. Detta innebär en utmaning när vi studerar dessa sjukdomar på gruppnivå, då vissa forskningsresultat kanske inte stämmer för alla patienter. I framtiden tror jag forskningen måste ta ökad hänsyn till detta, och försöka finna markörer som är relevanta för vissa, men kanske inte alla, patienter med Parkinsons sjukdom och atypisk parkinsonism.

Hur kommer det sig att du fastnade för hjärnforskning och just området Parkinson och atypisk parkinsonism?

– Jag har jobbat som läkare i neurologi sedan 2011 och träffat många patienter med dessa sjukdomar. Det är mycket spännande att forskningen går framåt inom detta fält, där vi i framtiden hoppas finna en behandling som bromsar sjukdomsförloppet.

Jag lär mig mycket av de patienter och anhöriga jag träffar; om hur vardagen med en kronisk neurologisk sjukdom ser ut och vilka besvär som patient och anhöriga upplever är viktigast att lindra.

Vad är din drivkraft som forskare?

– Min forskning är patientnära och många av de frågeställningar jag studerar bottnar i erfarenheter från möten med patienter och anhöriga. Att genom forskning försöka öka kunskapen om de symtom, besvärsbilder och frågor som jag tar del av i patientmöten driver och motiverar mig i mitt forskningsarbete.

Vad innebär det här stipendiet för dig?

– Det här stipendiet gör att jag har möjlighet att avsätta tid för forskning kring dessa patientgrupper vid sidan om mitt kliniska arbete som neurolog. Att få kombinera kliniskt arbete med forskning är en förutsättning för att kunna bedriva min patientnära forskning, där många av våra patienter och anhöriga deltar.