Ökad livslängd hos patienter som har god effekt av läkemedel mot Alzheimers sjukdom

Optimal behandling med kolinesterashämmare mot Alzheimers sjukdom kan öka både livskvaliteten och livslängden hos patienter samtidigt som vården blir billigare. Det visar en studie gjord inom Verksamhetsområde Minnessjukdomar (Minneskliniken) på SUS, Skånes Universitetssjukhus.
– Patienterna kan få en ökad livslängd på mellan 6 till 15 månader. De klarar sig också längre utan insatser i form av hemtjänst och särskilt boende, säger Carina Wattmo, medicinsk statistiker och doktor i medicinsk vetenskap.

Men för att patienterna ska få optimal behandling krävs ett större engagemang av primärvården för patientgruppen.

Kolinesterashämmare kan bromsa symtomen vid Alzheimers sjukdom, men av okänd orsak skiljer sig effekten åt mellan olika patienter.

– Studier har visat att äldre eller kognitivt sämre patienter svarar bättre på behandlingen så det är viktigt att behandla även dessa personer, säger Carina Wattmo.

Med hjälp av undersökningar av kognition och förmågan att klara av vardagssysslor utvärderades läkemedelseffekten sex månader efter behandlingsstart hos 681 patienter med en medelålder på 76 år. Resultatet visade att för 63 procent av patienterna hade sjukdomssymtomen minskat eller stabiliserats medan 37 procent av patienterna hade försämrats.

Patienterna har sedan följts fram till sin död och resultatet visar att de patienter som blev förbättrade eller stabiliserade levde sex månader längre jämfört med gruppen där behandlingen hade sämre effekt. Det är första gången detta visas i en studie.

– Resultatet tyder på att om sjukdomssymtomen förbättras eller står still i upp till tolv månader så ökar livslängden med samma tid, säger Carina Wattmo som menar att resultatet har klinisk betydelse.

– Patienten skjuter sjukdomen framför sig. Under den tiden har de ett minskat behov av hemtjänst och särskilt boende.

Studien visar också att ju högre dos patienten tolererar desto bättre effekt. Patienter som stod på en högre dos hade 15 månaders längre livslängd jämfört med dem som stod på en lägre. Den största anledningen till att patienter trots det behandlas med en lägre dos är att risken för biverkningar i form av illamående ökar med högre doser. Carina Wattmo menar att det problemet minskar om dosökningen sker successivt under någon eller några månaders tid. Det kräver i sin tur att primärvården, som i de flesta fall ansvarar för patienter med Alzheimers sjukdom, är mer aktiva vad det gäller dessa patienter än vad som ofta är fallet i dag.

– För att nå optimal behandling krävs det fler läkarbesök och även ett ökat engagemang med uppföljning från demenssjuksköterskor, säger hon.

Fakta:

* Patientmaterialet till studien är hämtat från den nationella studien SATS (Swedish Alzheimer Treatment Study). Studien, som startade 1997 och avslutades 2011, har samlat in information från totalt 1 258 patienter med Alzheimers sjukdom.

* Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste demenssjukdomen.  Sextio procent av patienter med demenssjukdom lider av AD.

* Studien är publicerad BMC Neurology 2014:14(1):173

* För mer information kontakta Carina Wattmo via mail: carina.wattmo@skane.se eller via telefon 040/33 56 01