Åsa Petersén får forskningsbidrag från hjärnfonden för forskning på Huntingtons sjukdom

Åsa Petersén får forskningsbidrag från hjärnfonden för forskning på Huntingtons sjukdom
Huntingtons sjukdom är en allvarlig ärftlig neurologisk sjukdom som ger en kombination av neurologiska, kognitiva och psykiatriska symtom. Idag finns inget sätt att bota den dödliga sjukdomen. Åsa Petersén, professor vid Lunds universitet har fått forskningsbidrag från Hjärnfonden för att studera vad som ligger bakom de psykiatriska symtomen.


Åsa Petersén
Foto:Åsa Petersén

Först i världen med upptäckten att Huntingtonpatienter har mindre oxytocin

De symtom som inte har med rörelser att göra kan styras av ett centrum i hjärnan som heter hypotalamus, eller hjärnans hormoncentral.  Åsa Peterséns forskargrupp var först i världen med att visa att specifika nervceller i hypotalamusområdet som tillverkar ämnen som styr känslor är förändrade vid Huntingtons sjukdom. Med hjälp av magnetkamera och undersökningar av hjärnvävnad från avlidna patienter har de sett att de nervceller i hypotalamus som tillverkar hormonet oxytocin är förändrade och att patienter med Huntingtons sjukdom producerar mindre mängd oxytocin.

Oxytocin har betydelse för mammor genom att de knyter an till sina barn när hormonet frisätts, bl. a. vid amning. Det gör oss också lyckliga, tillitsfulla och skänker lugn.  På grund av dess höga nivåer i blodet vid känslor av kärlek och lust, brukar det kallas ”kärlekshormon”.

– Nu vet vi att oxytocin också har betydelse för social kognition, depression och ångest men exakt hur det sker är ännu inte klarlagt, säger Åsa Petersén.

Hoppas på ny behandling av sjukdomen

Den forskning hon får stöd för från Hjärnfonden syftar till att förstå vilken roll oxytocinsystemet har för utvecklingen av Huntingtons sjukdom och om det går att manipulera det som en behandling av sjukdomen och därmed lindra de psykiatriska problemen.

– Jag är också överläkare i psykiatri och träffar patienter med Huntingtons sjukdom varje vecka. Jag tror det hjälper dem att vi vi visar att det finns biologiska förändringar i hjärnan som leder till de psykiatriska problem de har. Det är en del av sjukdomsprocessen och inte bara en reaktion på att man har en svår situation. Men det behövs mer forskning på det här området så att vi också kan ta fram en behandling av Huntingtons sjukdom.